Äntligen “tummen ur”
Igår så fick jag äntligen tummen ur och kom ut med Goofy en liten sväng. Men det var en jobbig sväng i snön, vi red över gärden och i skog som var helt underbar. Jag tro tom att Goofy tyckte att det var kul, han var riktigt på hugget, det räckte att jag sa “japp gubben” nu travar vi och han satte sprutt i snön…. på långa tyglar. Och han var lika lätt att få stopp på. Det var ju lite äckligt när vi gick på vägen det var ju fullt med mörka fläckar i snöplogskanten, men bara han fick titta så var det ok. Kan bara tala om att han har börjat med styrkelyft… med tänderna… jag har ju pallkragar som är fastspikade på en sj-pall, dessa lyfter han omkring som ingenting. Så till våren måste jag sätta på nya brädor på dom övre kanterna, de är nämligen helt borta efter hans omilda behandling. Jag förstår inte att framtänderna sitter kvar. Någon som har någon idé på hur man kan göra för att få pallarna att stå still? Skall ta mig en tur även idag, får väl börja med småturer så han inte får mjölksyra nu när det går lite tungt.
Se även:
Birgitta Jag är en tjej på 40+ har en gård med två hästar, en katt och är mormor åt en Jack Russel. Och så har jag en man också som är mitt stora stöd här i världen sedan 26 år, och en dotter som är utflugen "Ibland". Jag har hållit på med westernridning sedan -90 talet. Har haft olika raser att praktiserat detta på bla ett sto som var korsningsponny (ston är allt bra egna) henne tävlade jag lite på tills hon till slut fick en så svår hosta som inte gick att bota. Så nu går hon på andra gröna ängar och tittar ner på dom andra som får arbeta.
Även nu har jag ett sto (varmblod), hon skulle bli sällskapshäst men fungerade så väl att jag började att tävla även henne. Hon skulle vara sällskapsdam till den Då tlltänkte tävlingshästen Goofy. Honom köpte jag som 2-åring för att ha något jag kunde forma själv. Jag säger bara en sak "aldrig mer unghäst" jag börjar att bli för gammal för sånt. Men efter ett par år i tonårstrots så verkar han växt till sig vid 6 års ålder.
Så det är Nu det börjar....
Kontakta författaren | Alla inlägg av Birgitta
