Westernridning

Nu ska jag filosofera lite igen – om förr och nu…

Jag har hållit på med hästar sen jag var 7-årig unge och tjuvred på grannens travhästar utan vare sig sadel eller träns. Faktum är att jag och en kompis hade riktiga ”tjuv-ridnings-turneér”. Vi sa till våra mammor att vi skulle på utflykt, vi fick med oss matsäck å sen bar det av på cyklarna runt om i bygden. Nåja, vi red förståss inte på alla hästar vi såg, och en del fick vi förståss lov att rida på.  När jag var runt 9 blev jag ponnyägare och på den vägen är det. Många hästar har passerat under mitt liv – både egna och andras. Och mycket hästfolk har jag talat med genom åren. Både då och nu. När jag pratar ”då” betyder det 60- 70- 80-tal. Nittitalet är ju länge sen det åxå men för mig är det mera som ”nu” – modern tid liksom…;-)

Å då tänker jag: har det hänt nåt med hästarna eller är det bara med mig det har hänt saker…

Ta det här med fång till exempel, eller kolik.  Fick ”forntidens” hästar inte såna åkommor, eller var jag för okunnig och oerfaren för att lägga märke till och förstå det jag eventuellt såg eller hörde talas om.  Foderbyten är ju väldigt känsligt påstås det. Och jag  vågar inte ha nån uppfattning. Men i alla fall är jag helt säker på att bönder och övrigt hästfolk förr vare sig gjorde forderanalyser eller brydde sig om från vilket gärde hästarna fick hö. I ladorna fanns hö från flera olika åkrar med olika växtbetingelser – en del nygödslade, en del från gamla ängar med mest bara naturgräs. Och det blandades friskt utan tanke på övergångar och tillvänjningsperioder.  Eller är det nåt annat fel: Gödslar vi för hårt, för litet, med fel preparat, har vi fel gräsarter, spelar försurningen nån roll, klimatet – påverkar det? Miljöerna som hästarna lever i – är dom sämre/för bra? (”Då-tidens” stallar dröp oftast av fukt på vintern – hästarna skulle ha det varmt å gott…) Är det kraftfodrens fel? Förr gav man hö å rejält med havre-företrädesvis hel. Mineraler och vitaminer hörde jag aldrig talas om när jag växte upp – inte till hästar i alla fall och knappt till mig själv heller. Eller är avelsurvalen en  orsak?

Nog är hästarna klenare idag än ”då”?!  Vad det än beror på så förmörkar det tillvaron för väldigt många hästägare. Oro, sorg, dyra veterinärkostnader och andra extrautgifter. Och för hästarna: Smärta, onaturligt liv och ibland för kort….  Att det var bättre förr vågar jag ju inte ens andas med risk för att stämplas som bakåtsträvare. Men i alla fall tyckte jag det var roligare att vara hästägare förr. Tänkte – vad jag kan minnas – aldrig nånsin på ev skade- eller sjukdomsrisker. Möjligen på grund av ungdomligt oförstånd och bristande erfarenhet, men i alla fall….

Idag – som vuxen, någorlunda kunnig, erfaren och förståndig går det inte en dag utan jag tänker åtminstone NÅN lite oros-tanke. Undrar om övergången mellan hö och hösilage blev för snabb, undrar om inte det här höet är lite för kraftigt – borde jag kanske leta efter nåt annat, undrar om jag ska våga släppa dom på gräs nu när frosten ”nupit” det, ska jag våga ta en liten kort galopp trots hårt underlag – tänk om senorna ryker… Ja den stilen…Handen på hjärtat – hur många känner igen sig?