Halkig väg..och en geting
Ja igår så var et meningen att jag skulle vara med på uppvisning på Arvikatravet..07:00 kikade jag ut och konstaterade att det blåste i orkanstyrka. Gick ut och fodrade hästarna.. och dom 30 meter som är mellan huset och stallet var Riktigt tuffa att ta sig fram. Efter mycket ankande hit och dit hur jag skulle göra så bestämde jag mig för att inte åka. DET kändes skit, det hade varit Så kul att komma iväg. Men det är dock 7 mil som skall köras i storm och snö. Så med facit i hand så är jag ändå glad över mitt beslut. Men det kom tre tappra och dessutom inte fega till Arvika. Detta skall dom ha en eloge för..
Inte nog med att jag fick ställa in uppvisningen.. jo jag fick även ställa in träningen idag också. Jag kom nämligen inte uppför vår kära backe med bilen, var det inte en dm modd så var det blöt blankis.. Så det skall bli intressant och se imorgon när jag skall till jobbet.. fär väl köra på skrå i diket som vanligt.
Undrens tid är inte förbi, när jag kom ut i köket i kväll så hörde jag ett mystiskt ljud. Bzzzz Bzzz låt det.. jag tänkte att det kan inte va sant.. men jovisst.. i kökslampan så irrade det en geting runt glödlampan.. “Ä dom vakna nu” det hade jag ingen aning om.. och jag kan inte räkna ut vart den kom från. men med en välinriktad backhand så var det getingboet borta.. vilken bamsing det va, förmodligen en drottning som fått fnatt. För kungarna ligger och sover just nu.. så snacka om tidiga vårkänslor..
Se även:
Birgitta Jag är en tjej på 40+ har en gård med två hästar, en katt och är mormor åt en Jack Russel. Och så har jag en man också som är mitt stora stöd här i världen sedan 26 år, och en dotter som är utflugen "Ibland". Jag har hållit på med westernridning sedan -90 talet. Har haft olika raser att praktiserat detta på bla ett sto som var korsningsponny (ston är allt bra egna) henne tävlade jag lite på tills hon till slut fick en så svår hosta som inte gick att bota. Så nu går hon på andra gröna ängar och tittar ner på dom andra som får arbeta.
Även nu har jag ett sto (varmblod), hon skulle bli sällskapshäst men fungerade så väl att jag började att tävla även henne. Hon skulle vara sällskapsdam till den Då tlltänkte tävlingshästen Goofy. Honom köpte jag som 2-åring för att ha något jag kunde forma själv. Jag säger bara en sak "aldrig mer unghäst" jag börjar att bli för gammal för sånt. Men efter ett par år i tonårstrots så verkar han växt till sig vid 6 års ålder.
Så det är Nu det börjar....
Kontakta författaren | Alla inlägg av Birgitta
Hola gittan du tog rätt beslut det har inget med att fega ur, man ska inte riskera liv och lem vare sig på hästarna eller sig själv. de ska kännas ok att åka annars så blir det inte bra ändå. Tiden är ur led getingar nu!! räcker ju med de där hemska bump-bumpflugorna som är som herkulesplan och envisas med att flyga runt i taket om natten
goa häls råa
Håller med Råa. Man ska absolut i-n-t-e ta såna risker. Att avstå dör man inte av men att åka kan man faktiskt dö av…Om jag går till mig själv som aldrig föranmäler till nåt på vintern så handlar det om just detta att inte ta onödiga riskter. Och om det är feghet så är det BRA feghet!