Westernridning

Ja jösses vad värdet på ens häst kan svänga ibland… i går kväll var det full höststorm här uppe i Dalarna (liksom resten av Sverige förstod jag…) och vi bestämde oss ganska snart för att ta in alla hästarna och det ganska tidigt på kvällen. Givetvis bestämmer sig min unge herre att han inte alls det ska komma in i värmen om det betyder att han måste underlåta sig till att ha på sig den där hemska tingesten som kallas grimma. Alltså står det en mycket butter matte mitt i hagen och runt runt dansar en unghingst på lekhumör. “ta mig då, ta mig om du kan!” Jag är inte den som ger mig i första taget, och sannerligen inte den som jagar häst runt i lerig hage i storm, så det var bara att vänta ut honom. Dessvärre är han lika tjurskallig han så han ställde sig till rätta med rumpan mot blåsten och planterade hovarna djupt ner i leran. Suck. Den stunden var han MYCKET billig kan jag lova.

Efter ca 20 min kom vi i alla fall fram till en kompromiss och möttes, bokstavligt talat, på halva vägen. Han kom fram och ville krypa ner i fickan på oljerocken och jag bröt mina egna små regler och la bara grimskaftet runt halsen på honom. Då gick det bra att följa med in i värmen.

Väl inne i stallet fick vattenskrapan komma fram, fleecetäcket åkte på och en lång stunds borstande fick både stelfrusen matte och dyblöt häst varma och torra igen. Och - hör och häpna! Täcket var faktiskt helt efter ett par timmar när jag gick ut för att ta av det, det hade jag inte väntat mig av den lille ligisten…

Så var det ju då det här med värdeökningen som så plötsligt, bara så där över natten, kan komma… I dag var det dags för löshoppning och första gången i ett ridhus (vad jag vet) för lille FjollApollo. Så himla duktiga de är ändå hästarna här på gården… vi lastade in Apollo och hans polare Björne - en 4årig varmblodshingst i transporten på kanske 5 min, åkte bort till ridhuset, lastade ur Apollo och lät honom skutta över kanske 10 gånger - vilket han gjorde galant! Efter en kort promenad utanför på gården så lastade vi in honom igen, tog ut Björne och lät honom hoppa (jäklar i min lilla låda vilken teknik han har den klumpedunsen!) och sedan var det bara att lasta in och åka hem igen.

På väg hem i bilen skrattade vi en smula åt oss själva som gruffat lite på att de ska tramsa så vid lastningen.. men jösses - det är unga hingstar varav apollo faktiskt bara är en liten liten skit på snart 1,5 och han går in praktiskt taget direkt. Inte heller något krångel alls med nytt ställe, ett stort ridhus med bommar och linor och grejjer heller. Han är verkligen en sann panzarponny, min svindyra lilla ponny som jag trots allt faktiskt bara svurit över en enda gång än så länge…