Westernridning

När jag ska logga in här å skriva så måste jag alltid fylla i lösenord trots att jag bockat i “kom ihåg mig”… Är det så för er åxxå?

Nåja, det var inte det jag skulle prata om. Jag tänkte prata om KOLIK!!!

I fredags morse när jag kom till stallet 5.30 hade Bobby - kallblodstravaren kolik! Den var våldsam; han la seg, reste sig, kastade sig omkull igen, svansen gick som en elvisp, han flankandades tungt, svettades, ingen närvaro i blicken. Han var inte kontaktbar.  Hur tror ni jag reagerade? Lungt, metodiskt, funktionellt? Dessvärre inte… Jag blev hysterisk. Jag visste ju inte hur långt gånget det var. Hade det börjat redan strax efter nattningen? Jag rusade in, väckte maken med ett vrålande “Bobby kanske dööör, du måste komma!!!!”  Nu!!! När maken kom stapplande med pyjamnasen under overallen hade jag fått ut Bobby  och var på väg till ridbanan.   Han försökte lägga sig flera gånger men jag lyckades hålla honom på benen. Maken - som förresten heter Thomas (undrar varför jag envisas med att säga “make” hela tiden…? Härmed kommer han att benämnas vid sitt rätta namn!) fick ta över medans jag ringde vet. Som alltid var det jour nån annanstans (Här på Värmländska landsbygden är det glest mellan veterinärerna och det kan dröja timmar innan dom kan inställa sig) . Skrev ner telefonnumret i snön och väckte en sur och sömndrucken veterinär i grannstaden.  Det var 20 grader kallt ute och jag frös så jag hackade tänder. Vi blev i alla fall överens om att försöka avvakta och se hur det utvecklade sig. Vår egen fantastiska distriktare skulle gå på kl 8.  Jag löste av Thomas som frös ännu värre - och dessutom har influensa!! Vi traskade på i 20 minuter och plötsligt märkte jag hur han började andas normalt, närvaron i blicken kom tillkbaka och han gnäggade till kompisarna i stallet. Han började till och med nosa efter mina overallfickor där det alltid luktar godis vare sig jag har nåt där eller inte. Då förstod jag att han var ok och att det skulle gå vägen. Jag släppte honom och han fick springa en stund…Han brallade til och med..
Senare pratade jag med min vet och hon berättade att hennes kollega ringt och talat om att hon fått ett  förvirrat och hysteriskt telsamtal på morronkvisten. Det var jag det!
Vad som utlöste anfallet har jag ingen aning om. Många hästar får kolik på vintern och det lär bero på att dom i regel dricker sämre när det är riktigt kallt. Kan ha varit det… Kan åxå ha varit att han var ute ur hagen på egen hand ett tag i torsdags (vet inte hur länge eller vad han pysslat med - Thomas upptäckte det sent omsider…) Vet i alla fall att han varit i allas höpåsar och ätit hö och hösilage. Visserligen detsamma som han normalt äter, men det blev säkert åtskilliga kilon mer än normalt…

Bobby hade kolik för 5 år sen när vattnet frusit i vattenkopparna. Och det anfallet var betydligt lindrigare. Så han är ingen “kolikhäst”.

Har investerat i kosttillskott för 1200:- till Speedy - min quarterprinsessa!  Herregud vad sånt kostar! Det här var nåt nytt norskt medel som många veterinärer rekommenderat (bland annat min egen) och som sägs ha mycket god effekt på diarre- och “prutthästar”. Speedy är ju sån. Hon kan få diarré bara av att gå i en annan hage en dag, om vi varit på ridtur nånstans där hon inte varit tidigare etc. Hon kan åxå få det om hösilaget är aningens för vått… Hon pruttar alltid och  är hyperkänslig så det är en balansgång. Sen- när jag fick hem burken och läste på innehållsförteckningen fick jag nästan spader; Innehållet bestod av vitaminer!  Om jag är lurad återstår att se. Lovar rapportera!
Underbar vinterdag här i västvärmland idag. Strålande sol, några decimeter snö, 10 minus..
Det kommer 200 bal hö i eftermiddag så det blir inte till att ligga i en snödriva och sola…