Westernridning

Den här veckan har jag jobbat rätt hårt med hästarna. Lilly fick vila igår men idag var det dags igen.

Flyttade hit dom i måndags kväll, skönt att ha dom hemma. Tisdag blev det longering av dom bägge och jag njöt hejdlöst över att slippa åka någonstans för att jobba dom. Restiden tar för mycket och det blev sent innan jag kom hem och då ställa mig och göra mat som intogs ännu senare. Nu slinker man liksom bara ut och jobbar med dom.

I onsdags fick fröken jobba hårt. Mycket trav och galopp på vallen nedanför stallet. Ville inte fresta på Raketens tålamod så här på en gång utan såg till att han såg oss med jämna mellanrum. Han var inte glad åt att vi försvann då och då men stannade snällt i hagen. Lilly stissade upp sig till den milda grad att hon lät som en astmasjuk i pågående anfall. Men när hon varvade ner och började jobba korrekt kom andningen till sans. Uppenbart är hon lite tät i luftrören men inte så det frestar på hennes ork. Det är dessutom bara när hon stissar upp sig som detta sker. Attans hetskalle!

Så vilodag igår då jag jobbade kväll. Idag utmanade jag dock ödet och red ut henne på banvallen. Raketen ropade några gånger men höll sig skapligt lugn. Gjorde samma som när Lilly var yngre och jag red ut Funny. Placerade hundarna i hundgården som ligger intill hagen. Det verkade funka även för Raketen. Han var inte ensam!

Lilly var pigg och framåt. Jobbade mycket skritt med travinslag, öppna, sluta och form. Hon hittade en härlig takt som jag kunde rida ihop till en fantastisk början till jog. Då njöt jag till 100%, lovar ju gott. Vem vet, vi kanske slår oss fram i Pleasure, ha ha ha… Kan inte släppa henne helt än även om hon går i fin form, får påminna med handen då och då. I skritten på lång tygel vill hon gärna strutta iväg i trav men det räcker med att jag gungar tygeln något så svarar hon fint.

När jag gick igenom henne efter dagens ridtur på 45 minuter kände jag att hon hade puls vid kotleden bägge fram. Inga varma hovar, inga andra symtom…kan vara lite överansträngning men också fångvarning. Då hon inte visat några andra symtom som ömhet, snubblande eller ovilja att vända så jobbar jag vidare som idag. Dock, hon har nu betesreduceraren på och den får hon tåla dygnet runt. Förra året, vid den här tiden, skedde samma sak. Veterinären trodde inte på fång då heller utan mer överansträngning och hon har liksom då gått rätt hårt. Men, gräset är kraftigt så jag tar varningen. Bara att hålla tummarna för att det inte blir nåt värre framöver utan att jag har reagerat i tid. Hon hade Greenguarden på hela förra sommaren för säkerhets skull och för att hålla ner hennes hull och det gick utmärkt. Hon är nöjd, fattar direkt hur hon ska göra för att pilla i sig lite gräs och verkar inte det minsta störd av den. Det gör ju att hon kan fortsätta gå på stora ytor med sällskap. Vill inte behöva ordna med en specialhage och begränsa henne så om jag kan slippa…

Ska även plocka och torka nässlor som tydligen är bra för fångriskhästar samt se över andra örter och inhandla dessa för lite förebyggande. Inte alltid kul med så lättfödda hästar som Lilly…ack ja…