Westernridning

Gud va bloggsugen jag är! Vart ska jag börja?!

Börjar väl med clinicen förra helgen då….

Speedy gick så braaaa! Trots att hon knappt gjort nåt annat än gått i hagen hela vintern. Jag var stolt, glad och väldigt nöjd med min häst.  Vi har börjat hitta varann mer och mer. Jag fick ju hem henne i maj i fjol och jag lovar – det tar tid att bli ett team. Att förstå varandras små signaler, och framför allt för henne att klara av att förstå alla mina små fel-signaler och ändå tolka rätt.  ”Människan säger visserligen att jag ska flytta mig åt höger men eftersom jag känner henne förstår jag att hon egentligen menar vänster…Lite grovt exempel kanske men ni förstår vad jag menar….

Jag ska förstås tävla henne i vår och får fladdermöss i magen bara jag tänker på det. Ingen aning om hur hon kommer att bete sig i en tävlingssituation där matte förmodligen är hysterisk av nervositet.  Våra grenar måste nog bli reining och kanske pleasure och med ännu större tvekan western riding. Absolut inte trail.  Mitt största bekymmer just nu är hur vi ska våga ta tag i bytena. Byten har blivit en sån där psykologisk spärr hos mig. Det går bra när jag rider på kurs och har tränaren som stöd men när jag är ensam så händer nåt jättekonstigt. Jag laddar och laddar och tänker att nu byter jag …. Spänner mig mer och mer och mer och mer spänd blir hästen…. Å det slutar med att jag inte ens försöker byta, utan måste ägna mig åt att lugna ner laddad häst istället… Sjukt jobbgt!

Över till helt annat ämne.

Det har hänt nåt förfärligt. Jag har glömt min gamla hund ute – en hel natt!!!! Tyson är kvällstrött å går och lägger sig tidigt i någon av hundsofforna eller korgarna. Jag brukar alltid leta upp honom och säja gonatt när jag själv ska koja, men inte igår. Var dödstrött och raglade upp till som rummet utan en tanke på annat än att få komma i säng.  Vid ett-tiden i natt var jag uppe en sväng - på toa, drack ett glas mjölk, bläddrade lite i en tidning och släppte ut en av katterna.  Sen gick jag intet ont anande och la mig igen och somnade tryggt. Halv sju i morse väckte maken mig med orden ”jag har just varit och släppt in Tyson…”  Jag förintades av skuldkänslor och sen var det slut på den sovmorgonen!  Som tur är har vi veranda med flera katt- och hundliggplatser så det har nog inte gått nån nöd på honom, men ändå!!! Han brukar alltid skälla när han vill in och varför kom han inte när jag släppte ut katten i natt? Ett mysterium…. Han mår bra nu i alla fall. Jag kommer härmed alltid – hur trött jag än är – att gå ronden å kolla så hundarna är inomhus.

Jobbat hemma den här helgen. Kämpat med ett bildspel om kvalitet som jag ska föredra på tisdag morron. I morron blir det ingen tid för att bygga bildspel så jag fick ta helgen till hjälp. Därmed dåligt med ridning, läs: ingen alls… Synd, för det har kommit nån decimeter nysnö och det hade varit kul! Men nöden har ingen lag….

Skulle du sluta jobba om du fick möjlighet? Många säger att dom inte skulle det. Jag skulle sluta tvärt. Antag att jag vann 10mill. Jag skulle ringa upp min chef och säja att jag inte kommer nåt mer. Bara så där….