På G igen!!
Efter en lång höst med en skada på Goofy i hasen så börjar våren göra sig märkbar här hemma. Vintern börjar att släppa greppet om gården och den så kallade gräsmattan börjar lysa fram på sina ställen. Den behandlade Inken börjar att se gräslig ut, skall hämta mer Xxterra hos vetrinären i morgon, det varar och ser inte så frächt ut. Har klämt ut en massa var och spolat med jodopax. Inken sitter precis på baksidan av vänster öra så nackstycket på tränset skaver, men det gick att dra bakåt en aning så det gick ganska så bra ändå. Har ridit honom idag för första gången sen i oktober (tror jag) det var då han fick skadan. Han gick som om han inte hade gjort nåt annat hela vintern, den herrn kan överaska vill jag påstå. tror att det har varit nyttigt för honom med en lugn vinter, för det märks att han väntar på att nåt skall hända. Så fort jag går ut kommer han upp på gården direkt och kollar vad som är på gång. Hoppas nu att vi har haft våra svåra år, så vi nu kan ta tag i ridningen på allvar.
Se även:
Birgitta Jag är en tjej på 40+ har en gård med två hästar, en katt och är mormor åt en Jack Russel. Och så har jag en man också som är mitt stora stöd här i världen sedan 26 år, och en dotter som är utflugen "Ibland". Jag har hållit på med westernridning sedan -90 talet. Har haft olika raser att praktiserat detta på bla ett sto som var korsningsponny (ston är allt bra egna) henne tävlade jag lite på tills hon till slut fick en så svår hosta som inte gick att bota. Så nu går hon på andra gröna ängar och tittar ner på dom andra som får arbeta.
Även nu har jag ett sto (varmblod), hon skulle bli sällskapshäst men fungerade så väl att jag började att tävla även henne. Hon skulle vara sällskapsdam till den Då tlltänkte tävlingshästen Goofy. Honom köpte jag som 2-åring för att ha något jag kunde forma själv. Jag säger bara en sak "aldrig mer unghäst" jag börjar att bli för gammal för sånt. Men efter ett par år i tonårstrots så verkar han växt till sig vid 6 års ålder.
Så det är Nu det börjar....
Kontakta författaren | Alla inlägg av Birgitta
Gött att det börjar rätta till sig,