Upp i det blå
Igår var det en riktigt solig och fin dag, jag och en kompis skulle ut och rida på eftermiddagen. Jag började att förbereda färden med att köra runt hästarna lite i paddocken för att kolla av dom lite, sen på med alla attiraljer och upp på hästryggen. Vi red runt lite i paddocken först så kompisen får känna på Tindra lite, sen bär det iväg…längs vägen, upp i skogen med lite klättring, och sen ut på skogsvägen. All gick superbra Goofy skötte sig jättebra ända tills vi kom till vår lilla galoppbacke…. Då kommer Tindra i full fräs på yttersidan och Goofy får spader, han börjar att bocka som en galning, men som ett under (även denna gång) så orkar jag hänga mig kvar, med ena benet kopplat i sadlen klamrar jag mig fast tills han stoppar. Något snopen står han där tills jag krånglat mig upp igen. Usch man börjar bli för gammal för såna här övningar..Men väl uppe igen, något småförbannad bär det av igen i trav, tills det blir tvärstopp på båda två…. Det var nämligen en gigantisk vattensamling på vägen, efter lite krångel upp och ner i diket så bar det av igen. Det var lite nerver med idag vill jag säga, för när vi kom hem på gården så var det kompisens bil som ingen av hästarna som hade sett förrut som spökade, så Tindra gjorde sitt berömda hoppstepp steg, och då skvatt ju naturligtvis Goofy också. Men väl inne på gården så blev allt lugnt. Färden slutade med två hjärtstopp och en tappsko…Annars så var det en jättehärlig tur..Idag så hinner jag nog inte rida, får nämligen storfrämmat från Mariestad. En gamal barndomskamrat kommer och hälsar på, det skall bli jättekul..
Godmiddag allihop
Se även:
Birgitta Jag är en tjej på 40+ har en gård med två hästar, en katt och är mormor åt en Jack Russel. Och så har jag en man också som är mitt stora stöd här i världen sedan 26 år, och en dotter som är utflugen "Ibland". Jag har hållit på med westernridning sedan -90 talet. Har haft olika raser att praktiserat detta på bla ett sto som var korsningsponny (ston är allt bra egna) henne tävlade jag lite på tills hon till slut fick en så svår hosta som inte gick att bota. Så nu går hon på andra gröna ängar och tittar ner på dom andra som får arbeta.
Även nu har jag ett sto (varmblod), hon skulle bli sällskapshäst men fungerade så väl att jag började att tävla även henne. Hon skulle vara sällskapsdam till den Då tlltänkte tävlingshästen Goofy. Honom köpte jag som 2-åring för att ha något jag kunde forma själv. Jag säger bara en sak "aldrig mer unghäst" jag börjar att bli för gammal för sånt. Men efter ett par år i tonårstrots så verkar han växt till sig vid 6 års ålder.
Så det är Nu det börjar....
Kontakta författaren | Alla inlägg av Birgitta
haha. tur att det gick bra för er iallafall!
vi ses!”