Flytta kossor med häst, en hel halv vetenskap..
Det är verkligen lätt på ytan, men svårt på djupet. Nu har jag gjort det, jag, tre grabbar och en duktig Collie med det fantasifulla namnet Daisy. Det finns äventyr i Sverige med!!
Jag har då koskräck, i synnerhet för köttkossor - och den här besättningen köttkor skulle säljas och därför flyttas från punkt A till punkt B. Och inte heller brukar jag rida ute i en Jättehage på en häst jag inte känner, men det har jag nu det med. En väldans schysst häst som kunde sitt jobb - det första som hände när han lastades ut ur transporten var att han började leta efter kossor. Bara det är väldigt häftigt, äntligen fick man en uppfattning om vad Cowsense verkligen innebär!
Så i långtrav, och skritt, började vi fösa ihop kossorna i en flock - Daisy sprang mellan oss ryttare som en skottspole, en riktig liten energiraket! Och visst tusan kunde hon sitt jobb, den lilla damen. Jag vet inte vad jag är mest imponerad av - grabbarna som kunde flytta hela koflocken genom att bara förflytta sina hästar nån meter i sidled, eller Daisy som samlade in flera utbrytarkossor på alldeles egen hand.. Eller mig själv som trottsade koskräcken!
Lungt och fint flyttade vi kossorna mellan hagarna och slutligen upp till uppfångningsfållan - men när det skulle sorteras kossor.. nej, då vågade jag inte vara med. Så det fick grabbarna göra alldeles ensamma, och det gjorde dom med bravur.. Så till våren hoppas jag har botat min kosseskräck så pass att jag kanske vågar vara med för koflyttning då med.. och Kanske, kanske, vara med och sortera. Kanske.
Kossor är läskiga kritter, men har man bara bra och kunniga människor med sig så känner man sig genast mkt bättre och tryggare… Tänk vilken skillnad det gör när man ska göra saker man inte riktigt känner sig trygg med om man har människor runt sig som hjälper och stöttar en. Både i ko, häst, hund och whatever hantering, och i vardagslivet är det otroligt viktigt att omge sig med människor man kan lita på - för rätt som det är så anfaller kossan, eller världen, och har man då duktiga och bra människor i sin närhet så dämpas det värsta.
En vacker dag ska jag våga sortera kossor… vad ska DU våga göra en vacker dag?
Se även:
Bewildered Amor Vincit Omnia..
och funkar inte kärlek får man försöka med silvertejp, spik och lite balsnören!
Kreativ, ung, energisk tös med alldeles för mycket tankar och tycken. Kritiska frågeställningar och Vissa saker ligger mig alldeles otroligt varmt om hjärtat.
Stolt ägare till Quarterstoet Shesa Glowing Dream, Halvblodsstoet Felicia, Shettisstoet Zanna och den något udda Shettisvalacken ToyBoy. Även matte åt Baltazar, min lille schäfergrabb, och två katter, Vittra och Mo som för närvarande gör livet osäkert hos DG Quarters.
Kontakta författaren | Alla inlägg av Bewildered
Tävla i teamsorting och teampenning=)
Kossor är inte läskiga,det mest läskiga djurarten går på två ben,som tur är så finns det goda glada trevliga å mysiga exemplar som gör att man inte blir livrädd för dem,du är en av dem (förtydligande,goda exemplar)Bew
Vad kul att få komma ut och göra nytta med nöje (är inte ett dugg avis, hehe)
Råa
Hehe hade jag haft en chans att Träna på kossor med en häst som Inte har koskräck så.. kanske. Men… jag står utan kossehäst och utan kossor här nere i VG. Så det får nog bli i framtiden
Men vem vet, kanske Drömmen, den lilla råttan, kommer bli kossehäst när vi är färdigpleasureade.. Kanske.
Å tack för dina fina ord.. håller med dig där!! Hellre runt djur än runt folk, faktiskt.. fast jag har så attans svårt för att läsa kossor. Men man lär sig väl det med.. tror jag.