Westernridning

Ja.. när det som inte får hända händer, när märren inte klarar sig. När veterinärerna står handfallna och det enda man får höra är “kämpa vidare för fölets skull, håll henne uppe, håll huvudet kallt”. I natt förlorade DG quarters sin Gloria, kvar efterlämnade Gloria ett en vecka gammalt hingstföl. Det är hårt för alla hästägare att stå handfallna och jaga svar som inte finns, göra det bästa av situationen och kämpa vidare. Men igår förmiddags ringde en Ängel i allt det mörka, en kvinna vars paintsto förlorat sitt lilla föl samma morgon.

Vi hade alltså jagat amma i flera dagar, nappat den lille för att ha honom “innappad” och “inhinkad” utifall att. Planerat in vilket tomsto vi skulle försöka med att ha som “torr mamma”, förberett allt för “worst case”. Och så ringer stoägaren!! Klockan sex kom Chelsea hit, sen har vi varit ute och diat en gång i timmen.. hon släpper till!! Lite otäckt tycker hon det är, men hon låter honom dricka!! Den lättnaden är ovärderlig.

Miljö och hälsa var här och gravplats hade utsetts till Gloria, alla hade ställt in sig på att låta henne somna in på fredag om inget drastiskt hade förändrats men i natt la hon sig ned för att inte resa sig upp och djurambulansen ringdes för att låta henne somna in. Den lille har skrikit sig hes efter mamma i natt, men han är pigg och har god aptit. Hon har efterlämnat en otroligt vacker liten hingst med sådana fina rörelser att man blir lycklig i själ och hjärta när man ser honom. I allt det hemska så skänker han skratt på skratt med sin otroliga personlighet.

Det tar på en att vara ute en gång i timmen, Gutis och jag har hållit igång hela natten och Gutis make har inte fått någon sömn han heller. Men i morgon är vi i alla fall tre som kan bytas av så någon kan få sova lite mer än stulen sömn här och där. Chelsea är helt otrolig, förstföderska och ändå såååå duktig! Lite protester kommer det, hon tycker det är lite läskigt men det är bara att fortsätta och kämpa vidare. Fortsätta vara praktiska och rationella i allt, planera, planera, planera.

När det som inte får hända händer och man står med en frisk och pigg fölunge men ett sto som är sjukt och lider… Man blir frustrerad när man inget kan göra mer än se till att stoet får i sig den smärtlindring man kan ge, när den lille försöker buffa igång sin mamma och när man vet att stoet bara kämpar på lånad tid. Att Chelsea kom hit när hon kom är gudasänt! Det är ett mirakel i sig, hur hemskt det än må låta… att hennes föl avled räddar “våran” Fighter. Och ett annat mirakel är just att han är så pigg, så stark. Hans lilla gnägg när man kommer ut i stallet, att han redan lyssnar på sitt namn. Att han fortsätter äta och utvecklas som ett föl ska. Än är vi inte helt över bron, men det ser ljusare och ljusare ut och lite hopp har börjat spira.

Hästägeriets mörka baksida, det kan gå fel och då gäller det att hålla huvudet kallt och se lösningarna i stället för problemet.

Här kommer en bild på underverket; Chelsea och Fighter ute i hagen idag, andra gången Fighter fått vara ute och springa av sig. Vi ska försöka göra det två gånger om dagen nu fram över, de uppskattade det väldigt båda två även om vi fortfarande håller i chelsea för “säkerhets skull”. En liten påminnelse om att det Kan gå käpprätt åt h*lvete - men man får inte ge upp utan fortsätta frammåt, fortsätta försöka, fortsätta leta nya vägar och nya lösningar.