Westernridning

Det är inte hästen som är förkyld. Det är jag. Lagom passande till en vecka med 4 morgonpass i stallet.

Fast på sitt sätt är det bra att jag har bara morgonpass, eftersom det är på morgonen jag kan göra nåt vettigt. Framåt sena förmiddagen slutar min andning att funka, jag hostar 3 gånger i minuter och tror varje gång att jag ska hosta upp lungorna och jag fryser och har ont överallt. På kvällarna kissar jag 2 gånger i timmen och kan inte prata. Så ja, det är rätt bra att jag åker ut tidigt, så att jag kan ligga på soffan och dö resten av dagen.

Igår hade vi roligt väder här. Jag satte på Lotta täcket eftersom det regnade på morgonen, men av nån korkad anledning glömde jag shettisen, som för en gångs skull borde ha fått sitt täcke på sig… På eftermiddagen kom det sen snö, sen regnade den snön “bort” till slask och på kvällen snöade det igen. Det skvätta rejält om bilarna inne i stan och jag låg nerbäddad i soffan och njöt av att jag lyckats slippa allt slask på morgonen.

Idag har det lite slaskigt, men helt okej att köra ut till stallet i morgonmörkret. Plusgrader, men som känns kalla, en doft av fräschet. Trots missen igår fick shettisen gå ut täckeslös även idag, eftersom det var lovat uppehåll hela dagen. Lotta fick dock på sig sitt fodrade regntäcke då hon inte har lika tjock päls som shettisen och då det ofodrade täcket fortfarande var blött/fuktigt efter gårdagens väder. Det täcket sitter jättebra på Lotta, men det är kanske inte det bästa regntäcket ur vattenavstötande vinklar, men jag hoppas på att det blir lite bättre när jag impregnerat det ordentligt. Det börjar ju dessutom bli dags att börja använda det fodrade täcket mer och sen vet jag inte om Lotta kommer kunna ha på sig det ofodrade täcket mer. Får se helt enkelt hur hon växer under vintern…

Det här med förkylning/influensa (var går gränsen?!?) är som sagt jobbigt. Jag glömde täcket till shettisen igår, jag höll på att glömma Lottas betfor imorse och jag har ont i varenda led. Mockningen till exempel är rätt spännande med tjockt huvud, stel kropp och en hosta från helvetet. Men jag klarar mig. Jag tar det lugnt och gör en sak i taget. Förhoppningsvis glömmer jag inga allvarliga saker. Att jag haft ett bett i byxfickan i 3 dagar nu är ju inget jobbigt eller farligt - bettet kommer ju komma till skåpet, nån dag.

Som om det inte var nog med kroppen, så bråkar även bilen. I fredags skulle jag hämta hö så att jag kunde börja foderbytet, men bilen vägrade starta. Bilen är nu visserligen lagad, men vi är inte riktigt nöjda. Förhoppningsvis kommer vi kunna köpa en annan bil, som vi tittat på, inom en snar framtid, så att vi kan ställa av sambons lilla Ford och så att han kan meka med den i lugn och ro. I måndags tog jag bussen ut och det var rätt smidigt och trevligt, men tyvärr passar inte busstiderna med tiderna för stallpassen, så jag kan bara ta bussen om jag inte har nåt av dagens pass. I övrigt är jag inte främmande för att ta bussen, så vi får se hur det här utvecklar sig.

Ang höhämtningen ska jag försöka få det gjort imorn. Bilen är visserligen liten, men jag kommer utan problem att kunna lassa i minst 8 balar, troligtvis 10. Inte illa för en liten sketen Ford Escort (Eskrot, som den kallas här) från 1987. Och eftersom höbonden och stallet ligger nära varandra gårdet fort och jag kan åka flera gånger, om jag skulle vilja det. Jag skulle faktiskt kunna låna en av de inkörda hästarna i stallet och hämta med häst o vagn, om det fanns rätt typ av vagn. Jätteskönt att det är så nära! Och han har verkligen jättefint hö! Det är grönt, luktar gott och tidigt slaget! Lotta bara älskar det och jag är nöjd. Det enda jobbiga är att vissa balar faller i sär om man är för hårdhänt med dem, eftersom höstråna är så korta, men inget jag bryr mig om. Jag hoppas på att analysen är lika positiv som jag!

Hur löste jag det med foderbytet? Jo, jag fick låna 5 balar av en tjej i stallet, som redan ger av samma hö till sina hästar! Hon erbjöd sig på en gång när hon hörde hur fel fredagen blivit och jag är jätteglad för det! Supersnällt! Så jag kunde börja med foderbytet redan i fredags! Snart, snart (!!!) slipper jag gå och dyka ner med näsan i varje hökaka och höbal jag drar fram på loftet! Lotta ratar redan det gamla höet och lämnar det till sist så jag har gått lite fortare fram med överväxlingen än planerat, men samtidigt så byter jag från hö till hö, så det blir förhoppningsvis inte en så himla hemsk chock för hennes tarmar och mage om jag kortar ner överväxlingen till två veckor istället för tre… (Hade det handlat om silage hade jag låtit bytet gå över 4 veckor.)

Nu blev det inget silage på småbal, då det av nån anledning inte finns småbalar här i krokarna ALLS att köpa, men jag är verkligen jättenöjd med det nya höet. Dessutom bor ju bonden så nära, så jag kan hämta en gång i veckan utan att det märks i bensintanken!

Nu skiner solen från en halvmolnig ljusblå himmel, så det blev rätt med att shettisen fick gå ut täckeslös idag. Härligt att se solen igen - kanske blir det en tur tillbaka till stallet för lite bilder senare idag…

Förhoppningsvis torkar det upp lite i hagen nu så att shettisen slipper hoppa, studsa och galoppera som ett rådjur till och från grinden. Inte lätt när man först har lera upp till knäna och sen snö upp till magen…

Lägger in två bilder från förra veckan;

Lotta i sitt täcke med silvertejpslagningar och sneddraget av kompisarna

Lotta med sin 17-åriga kompis: