Westernridning

Blogga…. ja vi får väl se men ett inlägg är ju en början iallfall.Jag som får så mycket skäll för att jag inte uppdaterar min andra blogg, den…officiella eller vad man ska säga…. men jag har just inget intressant att skriva där för tillfället. Hoppas det blir mer att fylla dom sidorna med snart dock!

Så, vad ska jag skriva här då? Jag kanske ska använda denna blogg till att ventilera lite mer personliga saker, och hoppas på att “folk” inte läser *fniss* Med folk menar jag då personer som jag inte vill ska läsa…Handlar inte om någon som är medlem på detta forumet alltså. Ja ja skit samma, hela livet är en balansgång och jag är ju inte känd för att vara hemlig direkt. även om jag försökt hålla mig på … min kant ett tag nu. Ibland blir man bara för trött och besviken helt enkelt.

Nämen guuud vad djupt det blev med en gång. Nä det pallar jag inte! Ska fixa litekaffe bara så kommer jag tillbaka med en lättsammare version snart….

…….

….sådär ja.

Nu har jag en rykande kopp härligt nybryggt kaffe brevid mig. och inte nåt sånt där jävla perkulator eller maskinkaffe! Icke då, det försvann ur mitt liv när Anders kom in! Och jag så tacksam! Jag har druckit kaffe sedan jag var fyra år och gick hos min finska dagmamma Lisa. Hon lärde mig vad popcorn och kaffe med mjölk och socker var! Välsignade Lisa! Med åren har mjölken och sockret förvunnit och ersatts av grädde, men både kaffet och popcornen är ständiga följeslagare i mitt liv! Och numera är kaffet ofta nymalet i Anders übergamla kaffebönmal och bryggt på riktigt i en såndär kaffebryggarmojäng, en sån där man häller i de malda kaffebönorna och på med kokande vatten som får stå och dra en stund och sedan trycker man ner en grej o vips har man lyxkaffe! Ja ni fattar…. Några nypor kardemumma och liteäkta grädde -mums!

Ja och där fick ni en lång utläggning om kaffe också, precis vad ni ville ha eller hur!

Annars sitter jag här och räknar foderstater på mitt dunderhösilage! Jag är så glad över mitt hösilage! Och över min nya höbonde som verkligen VET vad han håller på med! Inget mera tjafs! Inget mera “vill sälja svart utan kvitto för jag är sjukskriven”, Inget mera halvkass silage som man inte har en aning om vad det innehåller! Inget mera dragandes i balar där hösilaget fastnar och man får slita blod för att fylla påsarna! Nej stora jämna väldoftande balar med ordentligt analyserat, lagom HACKAT silage med dundervärden!!! Precis sånt som jag vill ha! Fast inte så många andra, tur för mig för då knep jag det bästa! Lite föör bra värden för gemene häst men för mina, perfekt! Jag kommer alltså inte att behöva ge mina avelsston något kraftfoder i vinter! Gööttt! Visst, detär inga billiga balar men kostar det så smakar det, och jävligt gott också tycker hästarna! Och det blir ju inte dyrare i slutänden när man inte behöver ge något kraftfoder. Inte ens något mineralfoder,lite tokosel bara! Prisa Gud och duktiga höbönder!!!

Inte nog med det, jag fick jobb också! Höbondefamiljen hade barn som sökte ridlärare och så hade dom någon häst som dom behövde hjälp med. Tackar för det! Mer jobb är bra, särskilt som vi måste göra sååå mycket här! Allt kostar pengar.pengar, pengar, pengar. Som tur är har Anders fått ett jätteuppsving i sitt företag men det innebär att han är borta nästan jämt! Men det är bara att knega på eller hur,till slut kommer det ett genombrott! Och då händer det grejer här det kan jag lova!!!

Just nu är jag mest irriterad över att vi inte hittade någon ny bil innan helgen, vilket innebär att jag måste kuska 30 mil i Spruttibangbang i ottan imorgon (bara det! Jag lever ju för fan inte innan kl 10!)! Jag ska på kurs i Sala, sedan är jag försäkringsombud för IF! Ska bli kul bara jag tar mig dit..:-S Och slipper dela rum med någon för sånt hatar jag! Jag är nog världens mest osociala människa jag känner! Fast jag döljer det rätt bra… emellanåt iallfall (på tävlingar och sånt :-))

Jag måste ta mig till Vadstena också snart och hälsa på min älskade systerson. Han sitter där på Rättspsyk. Lång historia som jag kanske inte behöver tråka ut folk med, kontentan är iallafall att efter 23 år av lidande och strider för att få hjälp som inte finns att få så har han nu hamnat på Rättspsyk, dömd för ett brott som han gjorde om två gånger i rad (ingen människa kom till skada och ingen människa var någonsin i närheten eller i fara, tack gode gud!) -ringde själv båda gångerna men eftersom han inte åkte fast första gången satt han helt sonika kvar och väntade andra… vägrade prata med försvarsadvokat eller hjälpa sig själv på något sätt. Efter en stor rättspsykiatrisk utredning bedömdes han som “allvarligt psykiskt störd” och sitter nu alltså på Rättspykiatrisk avdelning med särskild utskrivningsprövning.  Han är min systerson men mer som min lillebror, vi står varandra mycket nära och har så gjort i hela våra liv. Han är 8år yngre än mig och i morgon fyller han 23 år. Han messar mig hela tiden, gråter och ber mig komma men personalen har bett mig vänta för han är inne i en stor psykos just nu som dom vill häva först. Dom tog ju bort alla mediciner under utredningen och det blir ju som det blir.

Ja, vad ska man säga om detta…. Jag är bara innerligt glad och tacksam att han inte hamnade i fängelse. Där hade han inte överlevt! Förhoppningsvis får han hjälpen nu som han och hans familj så länge har bett om… Jag ska iallfall göra allt jag kan för att hjälpa till. Tydligen har dom något anhörig program där man får vara delaktig i vården på något sätt. Det blir väl min och hans mammas (min syster) uppift framöver….

Samtidigt har min lilla mamma hastigt framskridande alzheimers. Min stackars pappa som är sjukpensionär sedan många år tillbaka med vacklande hälsa klarar snart inte av att ta hand om henne längre. Snart kommer han att vara tvungen att ta beslutet att sätta mamma på ett hem. Kan någon ens föreställa sig hur det måste kännas. Jag vet hur det känns för mig! Det är ju min mamma… Men dom har varit gifta i 32 år,delat ett otroligt rikt liv i full fart, som politiker, inom stora företag osv. Min mamma var chefssekreterare på flygflottiljerna F10 och F13. Hon kunde skriva stenografi jättesnabbt och visste om nationella försvarshemligheter!  Hon var kompis med Olof Palme. Hon var världens starkaste människa. Och min pappa var politiker, VD på bland annat Kolmårdens Djurpark, Tidningar som Arbetet, Folkbladet Östgöten osv under deras storhetstider. Nu är dom två spillror av sina forna jag. Särskilt mamma…

Hur tacklar man sådant??? Särskilt när man bor 25 mil “hemifrån” och kan inte vara med och hjälpa till…

Jahaja… djupdykning igen! Det var som fan alltså…att man inte kan skriva en vanlig lättsam blogg???

Äsch då *mer kaffe* Var ju inte meningen att bli alldeles deprimerande! Hade ju tänkt att min blogg skulle bli rolig att läsa,lite trevliga kåserier runt livet på en liten westernfarm i Westerngötland!

Nåja, jag ska bättra mig! Ska berätta om träningen av unghästarna och fölen, om att ha 13 katter och hur man smartast ser till att ens livspartner inte bryter ihop på dom, och ja… Hur man tar till sig lagen om attraktion och helt plötsligt får inbilla sig själv att man är snygg och smal och INTE har gått upp 15 kg av ingen synbar orsak på ett år! Ja, lite sådant mer lättsmält

Kanske blir kul det här!

Til’ next time, over and out!

för ett år sedan ungefär, vad liten Willy var då!!! *fniss*